Faller ner på knä än en gång. Orkar inte dra mig uppåt. Undrar om det ens är värt mödan? Vill bara fly härifrån, långt härifrån. Eller snabbspola fram de kommande månaderna. Jag ger ofta råd till vänner om att ta bort det som skadar dem, inte ger något tillbaka och bara är negativt. Jag börjar sakteligen undra om det är dags för mig själv att lyssna på mig själv för en gångs skull.