Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret

Faller ner på knä än en gång. Orkar inte dra mig uppåt. Undrar om det ens är värt mödan? Vill bara fly härifrån, långt härifrån. Eller snabbspola fram de kommande månaderna. Jag ger ofta råd till vänner om att ta bort det som skadar dem, inte ger något tillbaka och bara är negativt. Jag börjar sakteligen undra om det är dags för mig själv att lyssna på mig själv för en gångs skull. 

det kanske finns någonting som inte fanns förut

Mycket har hänt sen sist, ett år äldre, märkt på kroppen och en smäll in i väggen. Men idag mår jag bra. Solen skiner och jag har hunnit ha tid med mig själv, min älsking och mina vänner. Igår tog jag steget och tatuerade mig för tredje gången. Jag har pratat om det länge, men nu blev det äntligen sanning. Ont som tusan och nu i efterhand krampar vaden lite då och då, men jag är så nöjd! I söndags blev jag ett år äldre, kan inte fatta att jag redan är 23... Vad hände med 21 och 22? Åren går fortare och fortare, men vart tar all tid vägen? Det har snart gått ett år på min utbildning och fyra år sedan jag tog studenten och lämnade Stockholm. Är det detta som betyder att en börjar bli vuxen? (Inte mentalt kanske, men fysiskt och på riktigt). Bara därför så bjuder jag på toa och fjortisselfies. Hehe. En kan ju låtsas i alla fall. 
 
 
 
 
 
 
 

I keep going to the river to pray

Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Mina fötter och ben kan nu nästan vägen utantill, känner av varje sten och rotknöl på stigen. Nyckeln in i låset och de fyra siffrorna på automatik. En plats som förr förknippades med glädje och vänner som nu frammanar en ångest och illvilja. Längtan efter att få sova ut. Sova utan vetskapen om att en klocka gällt kommer att väcka dig. En längtan efter värme och ljus, dofter från förr och famnen där man känner sig tryggast i.