Nu har regnet börjat falla över staden där jag bor. Såsom det gör när hösten knackar på dörren. Det ger lite ro till själen att veta att det vankas te-kvällar, mys och spelkvällar. Ljuset i tunneln börjar också synas, snart försvinner tyngden från Slottsstallarna. Hur mycket jag än älskar den platsen så tar den mer än vad den ger. Tack alla fantastiska för alla kramar, kvällar, fina och varma ord. Ni betyder allt i världen <3. Idag började vardagen igen med kursintro och snart är det dags för höstens första danslektion. De är så viktiga då de bara handlar om mig själv och det jag tycker är roligt. Det är höstens mål, att ta hand om mig själv och inte låta det gå så långt som det har gjort med klumpar i magen och ångest. Allt löser sig tillslut och har det inte löst sig är det inte slut.