Efter hans svek så har jag försökt glömma, försökt förlåta och försökt gå vidare. Det har nästan fått bra, men i helgen brast det lite. Jag blev arg på fyllan och började bråka. Hur kunde han bara trycka undan det, hur kunde han lägga allt ansvar för förlåtelse på mina axlar, jag som inte gjort fel, jag som blivit sårad. Att älska någon är inte alltid lätt och ibland börjar jag undra om det verkligen är värt allt slit. Och det är det. Men ibland vill jag bara skrika. Ibland vill jag bara slå. Ibland vill jag bara hämnas och kyssa en annan så som han kysste någon annan. Men såret läker och är inte lika stort längre och han börjar mogna och inse vad han har.