Walking don memory lane

Jag skulle logga in här på bloggen, men råkade skriva in fel mejl och hamnade på min väldigt gamla blogg. Minnen och känslor väcktes till liv på en gång. Konstig, trots att det har gått snart 6 (!) år så sköljer känslorna fortfarande över en som om det vore igår. Det kanske är sant det som sägs, en glömmer aldrig sin första kärlek, trots att hen krossade ens hjärta med en sten. Känns konstigt att återupptäcka de känslorna samtidigt som jag känner detsamma för Hatten. Men jag är ärlig med Hatten och har berättat det för honom iaf och han förstår. Är så glad att jag inte är 18 år längre.

Kommentera här: